Jag satt bara ner och gjorde ingenting, kanske mer ingenting än jag brukar, för plötsligt fick jag en enorm klump i magen, ont i kroppen, det kändes som jag skulle kräkas och så började jag gråta utan stopp.
Först förstod jag ingenting, men sen förstod jag, idag är det exakt en månad sedan hon åkte, min andra del, min själsfrände, min elsa. En månad har jag lyckats göra så mycket saker, aldrig vart ensam en minut, så jag inte hunnit tänka. Men nu, när jag börjar bli trött, saker jag roat mig med börjar ta slut, jag kan inte vara såhär beroende av andra, för jag har plikter, skolan? Jag har inte ens vågat stänga av tvn, spotify, facebook, ipoden, allt som jag har på samtidigt så det inte ska bli tyst, så jag inte ska känna mig ensam. Hur kan jag någonsin få något gjort då?
Jag vill slå dig för att du stack. Jag vill skrika och gråta och jag vill berätta saker för dig, sånt du förstår som ingen annan, sånt du inte bara lyssnar på utan även bryr dig om. Jag vill berätta trivala saker, skitgrejer som inte än viktigt nog att skriva i ett mail till dig, saker som inte ens är aktuella om de tio timmar du skulle se det.
Men värst av allt, jag vet inte vad du gör, vad du tänker, känner, om någon har vart dum mot dig, vad du skrattar åt, vad du vet mer om livet nu än sist, inte ens hur du mår.  Jag har alltid vetat allt nu vet jag ingenting.

Nej nu gör det ont överallt i mig. Nu måste jag sluta.