till den ytterst tacksamma Ebba Eriksson.

Tack, tack så mycket. Det var helt klart bland mina stolta ögonblick då jag, Malin och Elin valde att springa från matsalen och till skolan i ösregnet och hur jag precis innan dörrarna väljer att dra de sista metrarna på aslet. Sköönt !
Sen kunde jag inte resa mig på en mycket lång stund, höll på att dö av skratt !

Kan tänka mig att det var ännu roligare i malin och elins synvinkel, och nu går dom bara och väntar på en repris med kamerorna redo. Spö ska dom ha